Rasstandard för taxen

GRUPP 4

URSPRUNGSLAND / HEMLAND: Tyskland

ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Jakthund för gryt- och drevjakt.

FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 4/6 Med arbetsprov

BAKGRUND / ÄNDAMÅL: Taxen, i tysktalande länder kallad Dachshund eller Teckel, är känd sedan medeltiden då det från stövare fortlöpande avlats fram hundar speciellt lämpade för grytjakt. Från dessa kortbenta hundar härstammar taxen, erkänd som en av de mest mångsidiga och användbara jakthundsraserna. Rasen fungerar också utmärkt som drivande eller stötande hund och som eftersökshund. Den äldsta rasklubben för tax är den tyska ”Deutsche Teckelklub e.V.”, som grundades 1888. I decennier har uppfödning av tax skett i tre storlekar (normalstor, dvärg- och kanintax) och tre hårlag (kort-, sträv- och långhårig).

TAXENS URSPRUNG: Taxens ursprung kan sägas vara höljt i dunkel, även om olika hypoteser framlagts i ej ringa mängd. Taxen är som bekant en hundras, som kallas chondrodystrofisk, vilket innebär att tillväxten hos extremiteternas rörben avstannar på ett tidigt stadium. Detta medför taxens karaktäristiska lågbenthet. Man har funnit avbildningar av hundar som liknar taxen i de gamla faraonernas Egypten, och man har därvid helt felaktigt sökt ett samband mellan det egyptiska ordet för sådana hundar, tekal och tyskarnas teckel. Man har funnit assyriska reliefer av taxliknande hundar. Hos författare i den grekiska antiken som Arrianus och Xenofon beskrivs taxliknande hundar. Xenofon kallar dem kunes kastoriai, bäverhundar, och hundar av samma ras fanns säkerligen också under medeltiden på den europeiska kontinenten.

HELHETSINTRYCK: Taxen skall vara en låg, kortbent, långsträckt men kompakt byggd och mycket muskulös hund. Den skall bära huvudet käckt utmanande och uttrycket skall vara uppmärksamt. Trots att benen är korta i förhållande till den långa kroppen, skall taxen vara mycket rörlig och energisk. Könsprägeln skall vara tydlig.

UPPFÖRANDE OCH KARAKTÄR: Taxen är till sin natur vänlig med ett jämnt temperament, varken nervös eller aggressiv. Rasen är en passionerad, uthållig och energisk jakthund med utmärkt näsa.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Med ett markavstånd motsvarande en tredjedel av mankhöjden, skall det harmoniska förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd vara ungefär 1 : 1,7 – 1,8.

HUVUD: Huvudet skall vara långsträckt såväl ovanifrån som från sidan sett. Det skall gradvis avsmalna mot nostryffeln utan att vara spetsigt. Nosbrosket skall vara långt och smalt.

Skallparti: Hjässan skall snarast vara flack. Ögonbrynsbågarna skall vara tydligt framträdande. Stop: Stopet skall endast vara svagt markerat.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara välutvecklad. Nosparti: Nospartiet skall vara långt, tillräckligt brett och kraftigt. Nosryggen skall vara lätt välvd. Gapet skall vara stort och kunna öppnas till i nivå med ögonen.

Läppar: Läpparna skall vara stramt åtliggande och väl täcka underkäken.

Käkar / tänder: Över- och underkäke skall vara väl utvecklade. Det är önskvärt att bettet är fulltaligt. Det skall vara regelbundet och tätt slutande i ett saxbett. Hörntänderna skall vara kraftiga och gripa precis intill varandra.

ÖGON: Ögonen skall vara medelstora, ovala och placerade väl isär. Blicken skall vara klar, energisk och vänlig. Den får inte vara stickande. Färgen på ögonen skall vara klart mörkt rödbrun till svartbrun oavsett pälsfärgen. Blåaktiga, fläckiga eller marmorerade ögon tolereras hos fläckiga hundar, men är inte önskvärt.

ÖRON: Öronen skall vara högt placerade, men inte alltför långt fram på huvudet och tillräckligt, men inte överdrivet, långa. De skall vara avrundade och rörliga med den främre kanten liggande tätt an mot kinden.

HALS: Halsen skall vara tillräckligt lång och bäras högt och fritt. Den skall vara muskulös med stramt åtliggande halsskinn. Nacken skall vara svagt välvd.

KROPP: Överlinje: Överlinjen skall harmoniskt löpa från nacken till det lätt sluttande korset.

Manke: Manken skall vara väl markerad.

Rygg: Bakom den höga manken skall ryggen vara plan eller svagt sluttande bakåt. Ryggen skall vara stark med god muskulatur.

Ländparti: Ländpartiet skall vara kraftigt musklat och tillräckligt långt. Kors: Korset skall vara brett, tillräckligt långt samt svagt sluttande.

Bröstkorg: Bröstbenet skall vara väl utvecklat och så starkt framträdande att det på båda sidor bildas små gropar. Bröstkorgen skall, framifrån sedd, vara oval. Uppifrån och från sidan sedd skall den vara rymlig med gott om utrymme för hjärta och lungor. Revbenen skall sträcka sig långt bakåt. När skulderblad och överarm har rätt längd och bildar korrekt vinkel skall frambenen, från sidan sedda, täcka bröstkorgens lägsta punkt.

Underlinje: Underlinjen skall vara lätt uppdragen.

SVANS: Svansen skall inte vara för högt ansatt och den skall bäras i rygglinjens förlängning. En obetydlig böjning är tillåten i den sista tredjedelen av svansen

Mer finns att läsa på http://www.taxklubben.org/Raskompendium%20taxklubben%202010.pdf